Barnporr sprids över Internet och de som sprider barnporr kan gömma sig bakom en anonym dataadress i Helsingfors. Johan Helgingius som tillhandahåller anonymiteten kan vara beklaga missbruket. Han vill inte stoppa verksamheten, eftersom den också används i seriösa sammanhang där det är viktigt att få vara anonym.
Men vad tycket du om att din "remail service" används till att distribuera barnporr?
- Det är något jag naturligtvis inte tycker om, men jag kan inte göra något åt det. Jan kan inte leka domare, säger Johan Helsingius, som varken vill eller kan gallra i den stora mängden material som går igenom hans kodmaskin.
Det finns en massa behov för en sådan här anonymitetsservice, anser han och ger som exempel grupper som vill diskutera sex seriöst, kanske egna sexuella avvikelser. Anonymitet är viktig också för politiska debatter så länge det finns regimer som kränker yttrandefriheten.
- Och jag har till och men fått respons från grupper som vill diskutera barnskötsel utan att arbetsgivaren känner till det, säger Helsingius.
Här kan tilläggas att den här remail servern bara är en del av Helsingius hobby, han förtjänar inte pengar på verksamheten.
Internet är ett globalt datornätverk med 30-40 miljoner användare över hela världen.
Det som behövs för att man skall komma med i nätet är en vanlig persondator och en anslutning som man betalar för. Själva användningen av Internet är gratis. Vad man gör med Internet avgör var och en själv, här pågår debatter och knyts kontakter, som rent av lett till äktenskap.
När man kopplar upp sig på Internet följs man av sin elektroniska adress, e-mail. Den kan bli pinsam om man avhandlar mycket personliga eller kontroversiella frågor. Eller kriminella.
Den som vill vara anonym kan använda en remail server, det finns ett tjugotal i hela världen. I pricip är det en elektronisk "postbox", en dataadress, dit man skickar sitt meddelande med mottagarens adress påhängd. Den här server-datorn tar bort avsändarens adress, ersätter den med en numerisk kod och skickar posten till den avgivna adressen.
Svaret går motsatt väg, med den numeriska koden till servern som byten ut koden mot den riktiga adressen.
Helsingius startade sin remail server som ett experiment för att visa att fullständig anonymitet är möjlig. Tidigare visste man att meddelanden kan sändas anonymt om man är tekniskt skicklig, men man får inga svar om ingen känner till avsändaren. Via den här servicen hittar också svaren fram.
Mats Wiklund, som är forskare vid Stockholms universitet, har undersökt i hur stor utsträckning pedofiler använder Internet. Han ville se på vilket sätt man kan smuggla saker med hjälp av nätet. Då skall det vara smuggelgods som kan förvändlas till digitala impulser och det är ju till exempel just barnporr.
- Det är ingen vits att ta risken att gå över gränsen med resväskan full med barnporr om man kan ta in sina bilden riskfritt, konstaterar han. Om man dessutom lyckas göra det anonymt verkar metoden vara vattentät.
Undeer en vecka studerade han 5 651 inlägg om erotiska bilder i Internets diskussionergruper (usenet news) och det visade sig att 85 procent av inläggen var text. Men det fanns också 800 erotiska fotografier och bland dessa en liten grupp bilder av barn, ca 1 procent av bilderna.
Wiklund betonar att de här bilderna närmast är smygfotografier av nakna barn, alltså inte porr. Men bilderna är ofta "skyltfönster", reklam för att man kan ringa en elektronisk anslagstavla (på dataspråk BSS) för att söka ytterligare bilder. Wiklunds slutsats är att det på Internet görs reklam för barnporr.
Det är alltså här kodmaskinen i Helsingfors kommer in i bilden: Bilderna skickas inte direkt över Internet, distribution av barnporr är olaglig. I stället passerar de först anonymitetsservern.
Mats Wiklund anser ändå inte att barnporren är skäl nog att ingripa mot anonymitetsservern, utan bekräftar Helsingius uppfattning om att anonymitet behövs på andra områden.
Det finns också annan olaglig användning av Internet, till exempel rasistisk propaganda, konstaterar Wikund. I radio eller tidningar riskerar man åtal för hets mot folkgrupp. På Internet har man en potentiell publiik på minst 30 miljoner användare och gör man det anonymt når budskapet fram, riskfritt för en själv.
Johan Helsingius är medveten om riskerna för missbruk. Han konstaterar att lagstiftningen inte hunnit ikapp den tekniska utvecklingen. Kunde han rent tekniskt gå in i sin remailserver och rensa bland meddelandena, kanske plocka bort barnporr? Det låter sig knappast göras, säger Helsingius. 6 000-7 000 meddelanden per dygn går igenom här.
Om man vill hitta en brottsling här, går det att få fram avsändaren?
- Tekniskt sett, ja, men juridiskt är det inte pröat. säger Helsingius. Det finns inga prejudikar, men han väntar sig sådana inom en snar framtid. Överhuvudtaget råder det laglöshet på Internet. Vem som helst kan skaffa sig en anslutning och koppla in sig på nätet där det är fritt fram, utan myndighetsövervakning. Det som behövs, tror Helsingius, är internationella konventioner.
Att det kan ta tid innan myndigheterna övervakar Internet illustrerar kanske detta: Polisen övervakar inte Internet, inte i Finland och knappast ens i USA. Det skulle kräva oändliga personresurser att se vad allt som surfar fram på nätet, men mer än så. I Finland har polisen inte ens någon Internet-anslutning.
Jukka Kovanen som är dataansvrig på centralkriminalen berättar att man snart får möjligheten att koppla sig på nätet, rent tekniskt. Men hur det kunde utnyttjas i spaningsarbetet i framtiden vill han inte uttala sig om.
Heidi Avellan
Hufvudstadsbladet 7.2.95